When it comes to the real life
Jag måste säga att det tog ett tag innan jag kom över ångesten och tog mod till mig att faktiskt gå in på internetbanken och se hur jag ligger till i den ekonomiska världen och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Väldigt positivt. Så jag slängde över restpengarna till sparkontot efter jag betalat telefonräkningen som dock låg på 2500:-. Skulle nog inte ringt mamma så mycket i staterna... Men om en vecka kommer en ny lön så panik behöver aldrig uppstå. Nu ska jag ta mitt guldlockiga hår och köpa frukost på Mix, för i mitt hus lagar vi aldrig mat.
London in my heart
Marys Place, Bloomsbury 16:24
Dinner and a movie?
Ikväll blir det efterlängtad mat från Wasabi som ligger på Oxford street. Jag förstår inte hur jag kan ha missat det stället när de ligger brevid McDonalds där jag alltid brukar hamna när jag är hungrig. Men nu framöver blir det ändring på det. Det som är bra med Wasabi är att hela shappen är som en liten mini-buffe men inplastade sushibitar i olika former och smak. Så du kan plocka dina egna favoriter istället för att köpa en färdigpackad box med bitar som du inte vill ha. Två sushibitar får du för 1-1,5£ så mina 11 bitar betalade jag 6£ vilket motsvarar 60 norska kronor i dagens läge, vilket är helt underbart billigt!
London in my heart
London St. James Park 14:16
London in my heart
Ok så nu är jag framme i landet där man dricker te och äter bakelser hela dagarna och jag är fortfarande på New York tid. Jag är väldigt trött vill säga. Vi får se vad som händer idag, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag ska ta en powernap sen får jag se. Kanske gå en sväng på operan ikväll?
The fun begins in one hour
Jag tänkte ha lite kul på flyget.
Last Night I Fell In Love Without You
New York I love you, but you're bringing me down
I know the way but I won't tell you
Det är roligt att folk kommer fram till mig frågar efter vägbeskrivningar varje dag. Detta beror inte på att jag ser ut som en New Yorker, utan mer för att jag är ensam. Det är väl det mest logiska. Men jag är för stolt för att erkänna att jag inte är en New Yorker och ger de fel vägbeskrivningar och ser hur de virrar bort på gatan med sina stora kartor.
Anyway... Ikväll tänkte jag att jag ska följa med Madelein ut på några cocktails, sedan får vi se om jag får med henne till något ställe som inte bara spelar Hip Hop hela kvällen. Om jag ska lägga handen på hjärtat och vara ärlig så måste jag säga att jag har ingen som helst lust att gå ut ikväll, jag har inte haft lust på alkohol på en vecka nu. Tyvärr så ger tiden mig inget val så nu ska jag palla mig upp på rummet och sminka mig och förbereda mig för en kväll i blåa klackskor.
See you there
If you shop til you drop, you will drop.
Idag regnar det och jag klagar inte. Regndropparna luktar som sommar och luften är inte lika torr som hemma i Norge. Jag hade egentligen tänkt mig en dag i Central Park med min nyinköpta bok men med tanke på regnet så strosade jag ner till hörnet och gick på bio istället, vilket var ett roligare alternativ.
Igår var tanken att jag skulle upptäcka New Yorks nattliv, så i mitt ivriga tillstånd började jag med att dricka corona och äta oreos hemma för att sedan gå till Stay och ta några fördrinkar. Tyvärr så slutade kvällen med att jag slocknade i sängen klockan 23.00 efter att jag druckit fyra stycken corona. Så ikväll tänkte jag göra ett nytt försök. Jag tänkte ta turen hit ikväll.
I'm just not that into you
Jag träffade en kille igår som åkte samma väg till Boston som mig. Han frågde om jag ville gå ut och ta några drinkar på kvällen. A Non Date. Just so you know. Så jag tänkte att det vore en bra ide och vi utbytte våra telefonnummer med varandra och skiljdes åt. När jag kom hem så kände jag för att ta en powernap och det blev en 11h powernap, vilket inte var meningen. Jag kollar på telefonen för att se vad klockan är och blir både förvånad när jag ser att klockan är 6 på morgonen och blir sedan väldigt skeptiskt när jag ser att jag har 60 nya sms i inkorgen och alla är från Bostonkillen. Låt mig också säga att det var sist jag räknade, det flyter fortfarande in sms. Behöver jag ens säga att jag varken kommer svara eller give a crap om denna kille mer efter detta freaky beteende? Men som de flesta iqbefriade killar jag har stött på så fattar de inte att I'm just not that into you när jag inte svarar på deras samtal eller sms. Iband fattar dom det inte ens fast jag kan skriva/säga det klart och tydligt.
It's all fake
Boston är vackert, det känns tryggt och amerikanskt. Du känner lugnet inom dig och du känner dig hemma när du går på deras snötäckta gator. Harvard är vackert men inte människorna, du har säkert föreställt dig massor av vackra, välklädda människor som går i korridorer med marmogolv. När verkligheten kommer så är det helt vanliga människor du möter i en helt vanlig skolkorridor. Finniga små pojkar i svettiga t-shirtar som ser ut att komma från Hms rea. Tjejerna har hästsvans, lite för tighta jeans än vad deras ben, gjorda av McDonalds som ligger på hörnan, klarar av. Jag ser inga Marc Jacobs väskor eller smycken från Tiffanys, dessa tjejer har inte ens smycken och jag tvivlar inte på att dom inte vet vem Marc Jacobs är. Detta är lite svårt för mig att förstå när det kostar $60.000 per år att gå i denna skola som är en av de rikaste och populäraste skolorna i världen, som också har flera hundra miljoner att utnyttja. Jag tror jag har många fördomar om amerikanska high schools, thank you tv!
Time to go away, yet again
Precis hemkommen från bion åter igjen. Killen i biljettkassan tyckte jag borde skaffa ett klubbkort så jag får gratis popcorn eftersom jag besöker han varje kväll. så jag gjorde det. Sedan fnittrar jag för mig själv när jag beställer en medium popcorn och diet coke. Storleken på mellancolan är lika stor som en 1,5 liters cola och popcornpåsen är som en ica kasse. Innan jag går upp till 6e våningen (you heard me) där min film visas så frågar de i kassan om jag vill ha extra smör i popcornen och då ser jag en annan kassörska trycka flera gången på smörpumpen i hörnet och då tackar jag Nej, ler och går därifrån.
Nu ska jag maila min bankman Harry och meddela att mina pengar har kommit. Finally. Imorgon åker jag till Boston så detta passar utmärkt.
She's gone by tomorrow
Ja, så nu sitter jag här och Tove åker imorgon. Hon är en norska från Trondheim, pretty cool huh? Hon har bott i Irland i 4år så hon pratar inte så bra norska.. men det går fint. Hu skjønner hva jeg sier ihvertfall. Jag funderar på om jag ska sluta sitta på golvet (min rumpa sover just nu) och göra nåt vettigt, tex gå på virgin och shoppa eftersom de stänger butiken i april. Yes, it's true. Jag tror det har slutat regna så jag borde ge mig ut på äventyr. Tove vill inte följa med, så då får jag gå själv. Men det gör inget, jag är i New York.
It's raining again and you're gone
Idag tog jag turen ner 5e och 6e avenyn och besökte några favoritställen. Dessverre så började det regna och jag hade inget paraply i min ägo. På Lördag ska jag på Stay och träffa lite svenskar, kommer bli minst sagt trevligt. Nu sitter jag på rummet och dricker corona och funderar på om jag ska koka lite nudlar och gå och se en film. Det är ju trots allt regn ute.
Im finally here with you
Då är jag här, i New York. Jag kan inte säga att det är varmare här men jag slipper snön i vilket fall. Flygresan gick både bra och dåligt. Till att börja med så hade Travelpartner skrivit att mitt flyg gick från Gatwick men när jag kom dit så fanns det inget New York på check in skylten. Så jag begav mig till informationen och de ringde till Continental och då bekräftade de att mitt flyg gick från Heathrow och inte Gatwick. De på Continental var snälla och erbjöd mig att byta till flyget som gick 4h senare istället för 400kr och istället för att missa mitt flyg och inte komma till usa över huvud taget så tackade jag JA, OFF COURSE! Så jag stressade till Heathrow med buss och kom fram, checkade in och kom in på taxfreen där jag ser att mitt originalflyg skulle påstigas. Så bara för att så tänkte jag att man kan ju alltid fråga, så jag gjorde det. Gick fram till disken där allt folk höll på att boarda och jag frågade snällt om jag kunde få boarda jag med eftersom det var mitt riktiga flyg och se där, 3minuter senare gick jag ombord på planet. Tur i oturen, Men det var ett litet problem med tanke på mitt nuvarande problem. Atm-maskinerna tar inte mitt visakort. Magstripan är död och jag har inga kontanter. Så nu har jag fått öppna ett amerikanskt konto så jag måste överföra pengar från mitt norska konto till mitt amerikanska. Detta blir en billig resa som det ser ut nu.
The time has come for me
Jag är sliten, och låt mig säga att jag har all rätt att säga det. Att stå i klänning och högklackade skor och jobba är inte det trevligaste. Kenneth ska skjussa mig till flygplatsen imorgon så han får säga adjö till mig. Han är underbar som ställer upp för mig. Jag har lite ärenden i byn innan jag ger mig av, bla hämta mina ägg på jobbet som jag kan gotta i mig på flyget.
Wanna find you there
Snön fortsätter att ramla ner på backen och mitt hopp om att skiten är borta när jag vaknar är alltid lika dålig. Men även om jag är besviken på vädret så vaknar jag i tid och jag får ut lite av dagen och det utnyttjar jag genom att ligga i sängen med laptopen.
Pratade lite med pappa för någon dag sen och jag får lite hemlängtan till karribien. Hade gärna velat åka dit ett tag på rehab i höst. Det var ju ett tag sen jag åkte dit så jag borde fundera på om jag ska dit snart igen. Det hade suttit fint med besök hemifrån också med tanke på att jag aldrig fått besök här i grannlandet, och låt mig säga att jag har bott här i 15 månader nu. Tiden går fort mina vänner. I Tisdags så försökte jag, Sarah och Fredrik shoppa in lite nytt till garderoben och jag hittade massor av nyttigt och gott att hänga i garderoben. Blev till och med en Blair Waldorf klänning som jag ska ha på mig på jobbet på Lördag. You'll see.
When the time comes
Internet är igång och nu kommer det skrivas mer i bloggen. Jag har saknat den lite själv om jag ska vara ärlig.
Mycket har hänt sedan sist, jag vet inte riktigt var jag ska börja. För min del har det varit mycket jobb på schemat, men jag klagar inte med tanke på att jag egentligen älskar att jobba.
Mitt humör springlade när Patrik ville följa med mig och Marcus i April. Det kommer bli den bästa resan någonsin, jag kan säga att den slår Turkietresan med hästlängder.
Sedan fick jag ett mycket oväntat samtal från en bekant som jag har haft många olika känslor för. Jag blev väldigt glad, även om alkohol var inblandat.
Ivan har fått tillbaka sitt humör och nu är inte alla lika rädda att gå in på köket längre. Snart ska han bli pappa och vi väntar spänt på att dagen ska komma, vilket är beräknat på mindre än en vecka.
